Objektiv journalistik och subjektivt bloggande

I går hade jag flera intressanta diskussioner om jouarnlistik med kollegor. Enligt Claes är diskussioner om journalistik något som bara journalister sysslar med, ältade avgränsningar angår sällan en bredare publik. Han har på sitt sätt rätt, det är antagligen få yrkesgrupper som diskuterar sig själva med samma indignation, patos och pretentioner. Trots det.

En av diskussionerna handlade om vad en journalist är. Linus fick frågan på sin och Klaras blogg, och svarade ett en journalist är någon med antingen journalistutbildning eller erfarenhet av att jobba som journalist. Klara höll med, det gjorde inte jag. För mig är en journalist någon som bedriver journalistik. Utbildning och bakgrund är egalt, resultatet är i centrum. Den viktiga definitionen gäller i så fall vad journalistik är. I mina ögon är det ett förhållningssätt som handlar om att spegla verkligheten för en målgrupp (läsarna, tittarna) så objektivt som möjligt. Mycket förenklat.

Jag sa ju att det var pretentiöst.

Med Wille(brand)  diskuterade jag sedan journalistik och bloggande. Han ser det som två svårförenliga roller, den objektiva journalisten och den subjektiva bloggaren. De krav som ställs på journalistik ställs inte på bloggar: det är nästan precis tvärt om. Det är i mina ögon också värdet av att journalister bloggar. I bloggen ryms generella analyser och material som inte har en självklar plats i det vanliga nyhetsflödet.

Men är en subjektiv bloggare trovärdig som objektivt rapporterande journalist? Jag tror att det kan vara så, men fallgroparna är många. Jag vet inte om jag lyckas hoppa över dem själv, men försöker.