Läsvärt just nu #2

Att kommunikationsbranschen är kreativ framhålls ofta. Men att den var så kreativ när det kommer till behandlingen av arbetssökande kom som lite av en chock för mig. Så ... humant? Men kanske bara i UK, kanske bara där.
Scamp är annars en blogg jag har haft lite svårt för. Men den har börjat växa på mig.

Daytonas bloggomröstning pågår fortfarande, det gör den fram till 11 februari. Knappt 3 000 har röstat hittills. Du måste ju inte rösta, men utnyttja möjligheten att hitta bra bloggar, där finns en hel del. Själv ligger jag just nu på en hedrande förstaplats, bakifrån :)
Bloggmåndag är ett nytt initiativ från webbkreatören Johan Ronnestam, som syftar till att samla personer som bloggar inom kommunikation, nya medier och reklam. Ett intressant initiativ, som är ett exempel på hur sociala medier utvecklas.

Det är skillnad på Bush och Obama: det syns bland annat på nätet. Tack, T!

Hur bra är Crispin, Porter + Bogusky? The Brand Man ställer sig frågan, men exemplifierar med något han själv tycker är bra. Jag är benägen att hålla med. Det är alltid bra att vara verklighetsnära i kommunikation, och det faktum att folk gråter / är i chock i slutet av varje film är på sitt sätt största behållningen. Och lite Lemon är det nog.

På samma blogg kan du läsa ett utförligt inlägg om marknadsföring i sociala medier. Jag kan inte vidimera innehållet, men det är rikt och läsvärt.

En sajt med ett asiatiskt perspektiv på Kina, internet och nya medier hittar du här. Skillnaden mellan de europeiska tidningsettorna och ettorna från mellanöstern är intressant och talande. Fråga dig: för vem betyder USA mest?

Roligt och kommunikativt hittar du på Creative juice. Lite som Ffffound.com, but different.

Två sköna filmer. Den ena en reklamfilm som vandrar runt just nu, det andra en film jag hittade på en blogg (som jag inte minns namnet på: upplys mig gärna!)

Snart blir det ljusare

Reklambevakningen i Resumé är naturligtvis i fokus, men: Tack för all värme.

Det är trist att det tog slut så snabbt. Men det finns inga gravade hundar eller obehagligheter och jag är bra på att acceptera och gå vidare.

Jag vet vad jag vill i framtiden, jag har drömmar och idéer att jaga och uppfylla, det tänker jag göra. Där finns skrivande och analys, skapande och utveckling, idealism och försörjning. Jag bubblar av entusiasm, lust och nyfikenhet och jagas av en avlägsen rädsla att inte kunna köpa mat till min familj. Jag hoppar genom moln av frisk lycka och tillförsikt, tar avstamp från murkna stubbar som luktar illa och viskar "du har inget att komma med, du är bränd, slut, utkastad".

Snart landar jag. I mitten av februari är det all out med Resumé. Då blir det allvar.

Ungefär samtidigt föds mitt tredje barn. Jag vet att när jag borrar näsan i den där helt nya magen, känner den svaga andningen mot kinden, då skiter jag för en stund i vardan. Sedan kommer resten att lösa sig.

Ni är bra.

Reklam som blir kultur

Nu och då är det någon som upprörs över att reklam använder kultur. Det kan gälla att Lennons Imagine spelas i en film som säljer Always ultra, eller så. Det är hemskt att stackars upphovsmäns verk används för att kränga; ungefär så brukar det låta.

Själv tror jag att reklamen många gånger har räddat kultur, kanske främst musik, från sotdöden i historiens träck genom att presentera den för nya människor och nya generationer.

Nu läser jag hos konkurrenten att det till och med kan gå precis åt andra hållet. Valentin Byhrs upphottade (och superba) version av Never ending story, som spelas i deras filmer för Edet, ska släppas på singel. Tack för det, Warner, som ger ut. Ett önskemål är dock att ni nöjer er med en mp3 och att lägga den på Spotify, då blir jag glad.

Under skinnet på lysande kampanj

Jag tycker att bröderna Sjönells och BBH:s kampanj för Oasis skiva Dig out your soul var lysande – lysande! De lät ett antal av New Yorks gatumusikanter lära sig låtar från skivan och börja spela dem på stan – innan skivan släpptes. Sist blev först, så att säga.

Nu har de också släppt en video om hur det gjordes. Kul att kika bakom kulisserna och kul att få se/höra spännvidden i tolkningarna av de olika låtarna.

Bra reklam, helt enkelt.

Helrätt från Svensk Fastighetsförmedling

Till skillnad från kommentatorerna till artikeln tycker jag att Svensk Fastighetsförmedlings nya tjänst är helrätt. Du kan alltså skicka ett sms och få tillbaka bostadsannonser för just det område du befinner dig i. 

Nej, jag ser inte heller mig själv ståendes någonstans och spontant villig att slå till på närmsta boende. Däremot vet jag att det är många som har det mer eller mindre som en hobby att titta på köpobjekt på nätet. Jag tror helt enkelt att tjänsten kommer att bli en typ av underhållning i första hand, där den säljande funktionen kanske kommer i andra hand men trots allt finns.
Dessutom, är jag på en visning och gillar ett område, kan jag enkelt kolla om det finns fler aktuella visningar i närheten. Smidigt.

Ett aber bara: det är Hemnet eller motsvarande sajt som skulle haft denna idé. Som mottagare av informationen är jag intresserad av vad som säljs – inte vad just Svensk Fastighetsförmedling har att erbjuda.

I det perspektivet skulle det antagligen löna sig för Svensk Fastighetsförmedling att bjuda in alla andra mäklare också. Deras tjänst blir mer attraktiv, och om de tar en mindre avgift från övriga mäklare kan de kanske tjäna en slant också.

En förlust för förbundet

Pia Grahn Brikell kommer att saknas på Reklamförbundet. Hon har varit extremt entusiastisk, engagerad, slipad och duktig, åtminstone i de delar jag haft kontakt med henne. Hennes intresse för reklam går inte att ta miste på, men det handlar inte om blind förälskelse; Pia har sett både de bra och sämre sidorna hos branschen och byråerna.

När Pia Grahn Brikell tillträdde var det till ackompanjemang av blandade känslor. Jag tror hon slutar inför ett mer samspelt känslouttryck. Även om det säkert finns många skäl att tycka att hon hade kunnat göra ett bättre jobb, det gör det alltid, hittar inte jag några självklara kandidater som kan fylla hennes roll (men Viggo har satt ihop en bra lista).

Hur det kommer att gå på Storåkers? Det blir intressant att se. "Bra" ligger nära till hands, men jag inbillar mig att det trots allt är ett jobb med väldigt annorlunda förutsättningar och uppgifter. Så vi får se, helt enkelt.

Oavsett vilket är sex månaders uppsägningstid väldigt långt. Min erfarenhet är att du blir en lam anka oavsett du vill eller inte när du sitter på uppsägningstid. Det gagnar inte förbundet.

Läsvärt just nu

På Åkestam Holsts blogg skriver "Mikael" om en förutsägelse för 2009 från Kairos Futures. Det är ganska ljummet, men inlägget avslutas med en länk till en bildvisning från tidningen The Economist som är se- och läsvärd. Väldigt tydligt och pedagogiskt om effekterna av förändrad marknadsbudget. Bäst är att se den på helskärm, vilket du kan göra här.

På ofta värdefulla bloggen Please Copy Me finns för tillfället några filmer med högt underhållningsvärde. I detta inlägg är film nummer två ny för mig (titta innan du läser texterna under) och lika bra som film nummer ett är.

På samma blogg finns också detta inlägg med en film som är helt superb – eller? Den har väckt en hel del diskussion i kommentarsfältet och även om diskussionen mest är rätt tunn så är det bra att det pratas och diskuteras, så släng in en kommentar du också.

I övrigt är det just nu rätt tunt på bloggfronten för oss som gillar att läsa om reklam, design och kommunikation. Juluppehållet sitter i verkar det som.

Men om du är intresserad av marknadsföring, internet och sociala medier och inte har upptäckt bloggen Fyra nyanser av brunt så har du lite att läsa där, ofta välskrivet och läsning som får dig att känna dig uppdaterad (Beta Alfa är en annan blogg på samma tema). Själv har jag just finskummat inlägget om Twitter (det första efter rösttiggandet) vilket var värt sin tid.

Nu känns det som om jag sitter och tipsar om samtliga bloggar på Daytonas bloggprislista: så är det inte, men där finns många bra tips så kika in där och klicka dig igenom listan.

Två som inte är med där men som kanske kan vara nyttiga eller underhållande: We love viral (de samlar – du tittar) och ANR.BBDOs Olle Nordells Några rader.

Ny ord till salu mest bra

Recensionssidan försvinner ur Resumé, detta var den sista jag skrev som inte hann publiceras.Inspirerad av Klara och Linus lägger jag ut den här istället.

Förstora

Titel: Nya ord till salu
Författare: Johan Holmström, Carl Lewenhaupt, Johan Olivero, Anna Qvennerstedt.
Red: Johan Fredrikzon och Henrik Täppmark
Förlag: Liber AB


Mångordigt om ordmånglande

Gör inte som jag. Sträckläs inte Nya ord till salu. Läs den i stället bit för bit, med en paus mellan de olika skribenterna. Då kommer bokens sämre sidor att hamna mer i skymundan.
För utan tvekan finns det många bra sidor med Nya ord till salu, boken som är en ny version av klassikern Ord till salu från -78. Där skrev fyra av dåtidens klarast lysande stjärnor, bland dem Jan Cederquist, om copywriteryrket och sin egen gärning. De "Nya" är Johan Holmström, Carl Lewenhaupt, Johan Olivero och Anna Qvennerstedt.

Målgruppen är de som är på väg in i eller fortfarande ung i yrket. För dem berättar skrbenterna om kunder ("En kund som inte litar på dig kommer aldrig att köpa någonting bra"), kommunikativa problem ("Ni behöver ju ett riktigt problem"), berättande ("som skribent ska du ge företagens döda fakta mänskligt liv") och prestationsångest ("Det är inte det att jag ogillar att skriva"). Läsaren får titta in bakom kulisserna på välkända kampanjer som Alkoholkommitténs och Ikeas soffreklam, får höra hur kunder vågat, kreatörer manövrerat, mottagare reagerat. Guld värt.

Med yrkeskärleken som förtecken berättar fyra yrkesskribenter om glädjen, mödorna, topparna, dalarna.
Kan det bli bättre?

Ja, kanske. Trots de ljusa sidorna lider Nya ord till salu av lite för mycket välvilja. Det är lite för läsartillvänt, lite för pedagogiskt tydligt och glasklart.
När Anna Qvennerstedt skriver om att inte berätta allt, att lämna lite till fantasin, sätter hon fingret på vad både hon och hennes medskribenter skulle ha gjort. Just nu är jag till bredden fylld med information om hur det är att vara copywriter, om vad jag ska tänka på, hur jag ska hantera kunder, varför jag ska testa rätt om jag nu måste testa – och en massa annat.
Jag hade mått bättre av lite mer av skribenternas egna berättelser, egna historier. De skriver utifrån sig själva, men tolkar också sig själva. Show, don't tell lite oftare tack.
Jag känner mig också ganska snabbt mätt på det som sägs och några av de kampanjer som beskrivs. Att fyra personer säger liknande saker skänker visserligen trovärdighet, men blir också ganska enformigt att läsa. Att tre av fyra skribenter har jobbat eller jobbar ihop kan vara en del av förklaringen.

Några ord om bokens form är på sin plats. Det är glädjande att Henrik Täppmark vågat sätta texten i tolv punkter, med marginaler. Det är inspirerat av originalet från -78, men ett aktivt val.
Jag kan varmt rekommendera Nya ord till salu till både kreatörer och kunder. Det kommer att bli givande och ofta njutningsfull läsning. Ofta, men helst i små bitar.

Per Torberger
 

Uppdaterat: även Mine goes to eleven har recenserat Ord till salu.

Strävan efter det unika måste fortsätta

Förstora

Unik?

John Mellkvist är intervjuad här på Resume.se om logotyper (identiteter) och unicitet. Kontentan av vad han säger är att unicitet som norm för en grafisk identitet i dag inte är rimlig. Allt har gjorts, men eftersom vi inte säkert kan veta att det vi gör nu faktiskt har gjorts, ska det heller inte vara ett absolut krav att det inte har gjorts förr för att fungera som identitet. The very krånglig way att säga det.

Jag håller på sitt sätt med Mellkvist. Unicitet är inte den viktigaste faktorn för en identitets eller logotyps värde, förutsatt att den inte ligger nära konkurrenterna eller på annat sätt kan missuppfattas gälla något annat. Att det i dag knappast är möjligt att göra något helt unikt är också något jag kommenterat förut i papperstidningen Resumé (texten ligger nedan), och kanske är det heller inte intressant.

Förstora

Kopierad?

En viktig bakgrund till John Mellkvist-artikeln tycker jag ändå är att hans företags affärsidé är att sälja bulk-identiteter. De har alltså ett stort antal mallar för till exempel visitkort, som de sedan säljer till företag. Kanske med vissa individuella justeringar, jag är inte så insatt i detaljerna, men ändå.

Och där kan det gå lite för långt i min smak. Det finns många företag som aldrig skulle komma på tanken att lägga pengar på design (eller reklamidéer för den delen), så ur ett samhällsperspektiv kan Mellkvists affärsidé ha en visuellt sanerande effekt.

Men samtidigt är det så, att det företag som det inte går att skapa en kanske inte unik men åtminstone väldigt, väldigt personlig identitet för, knappast heller har någon särskilt bra affärsidé. Det finns massor med plåtslagare, men de är sällan identiska, helt enkelt.

Förstora

Intetsägande?

Så även om det är svårt och svettigt måste du som jobbar med detta på ena eller andra sättet, faktiskt ge dig fullständigt fan på att du ska hitta ett unikt uttryck för din kund. Gräva ner dig i företaget, inspireras av den faktiska verkligheten (och inte de associationsbanor som är vanliga i branschen enligt Mellkvist) och åstadkomma något som står för sig själv och talar med bäring i rösten.

Då, först då, förtjänar du faktiskt kundens betalning. Även om denne själv kanske inte har insett det.

Ur Resumé nr 38 2008

Plagiat: har vi hört det förut?

Andreas Rosenlew på Grow må ha en avig inställning till Resumé. Inte desto mindre har han i sak rätt när det kommer till anklagelserna om plagiat av deras logotyp för norska Posten: det hela är nämligen en icke-fråga.

Det är helt enkelt så att en upprepning eller ett plagiat sällan är skadligt för kunden. Som i exemplet med norska loggan: risken för att någon ska ta fel på norska Posten och London Clearing House (numera LCH. Clearnet) är minimal. Inte ens det, mikroskopisk. De verkar i olika branscher. I olika länder. Namnet står intill symbolen. Och så vidare.

När det kommer till reklam, där kommentarer som ”det har gjorts förut” eller ”det är inte en originell idé” är mer legio än ”fan vad bra ni lyckats med detta”, är fenomenet lika ointressant. Det intressanta är om idén eller genomförandet av idén är bra för kunden. Kalle i Svensbybruk bryr sig inte alls om att reklamfilmen han ser gått i USA, fast för en annan produkt och kund.

Nej, i verkligheten så kan det mycket väl vara så att idén vid andra användandet genomförs bättre, i ett bättre läge och mer rätt kund. Jag har svårt att förstå den kund som klagar på det.
Ibland blir det tyvärr sämre, som Clas Ohlssons dominofilm. Men det beror ju inte på att idén är gjort en massa gånger, utan på helt andra saker.

Det enda verkliga problemet med upprepade logotyper och reklamkampanjer handlar egentligen om kundens valuta för pengarna. Är det värt 20 000 att få en snodd idé?

Men plagiat, eller ”olyckliga sammanträffanden”, blir hela tiden vanligare. Det finns två orsaker till det, båda under titeln ”internet”.
På grund av all den information som flimrar förbi oss på skärmen en vanlig dag, lagrar vi omedvetet mängder av information, idéer, uttryck, bilder i hjärnbarken. Data som poppar upp när vi som bäst behöver den, till exempel för att lösa ett kreativt problem.
Tack vare webbens gränslösa värld upptäcks blåkopiorna mycket oftare, lättare och snabbare än förr.

Vi kan inte undvika att ständigt stjäla, låna eller plagiera idéer och uttryck i dag. Och jag tror faktiskt oftast på de många kreatörer som säger att ”jag har inte sett den loggan förut”, när de ställs inför plagiatanklagelserna.
För uppdragstagaren handlar det istället om att göra sitt yttersta för att kolla att varan som ska säljas till kunden inte skapar konflikter med till exempel konkurrenter, på den egna eller andra marknader. Gör du det, kommer kunden knappast att lida skada av att du av misstag gjort en blåkopia av loggan för New Guinea Club for Real Men till vinetiketten.
 

Per Torberger

Jag är nominerad

Pers värld – den här bloggen alltså – har nominerats till Daytonas nya bloggpris Yaba. Det är riktigt kul tycker jag, gör mig stolt och glad! :)

Jag tycker att bloggpriset, som fokuserar på kategorierna marknadsföring, medier och trender & webbtjänster, är ett bra initiativ, eftersom det lyfter fram personer som ofta (till skillnad mot mig) lägger timmar av sin fritid på att tycka, tänka och resonera om sådant vi arbetar med, till allas vårt fromma. Även om mängder av människor aldrig läser bloggar, tror jag att de spelar en roll. De ifrågasätter, sprider idéer och tankar och håller hjärnan gymnastisk, om inte direkt så kanske indirekt i fikarum och kring bardiskar.

Förstora

Så, min uppmaning till dig blir, nominera dina favoriter, men framför allt: rösta. Rösta på den blogg du anser ska vinna, så bidrar du till en rikare diskussion och förhoppningsvis utveckling inom den bransch du verkar.

Och jo, naturligtvis agerar jag nu megafon för Daytonas pris, precis som de säkert hoppas (att alla nominerade ska göra). Marknadsföring via sociala medier ;)

Skön start på jobbet

Andra dagen på jobbet. Jag får ett mejl med ett skönt tips: grafiska design-byrån Konst & Teknik utforskar. En gemensam play-knapp vore kanske att önska, men ändå.

Konst & Teknik är annars i mina ögon ett av branschens mest spännande element just nu, bara namnet i sig visar på en viktig tanke. Så titta gärna in på deras huvudhemsida och se vad de har gjort annars också. 

Konst & Teknikprojektet One kopplar också till detta, ett projekt som absolut kommer att bli kul att se resultatet av, Youtube video orchestra.

Tack för tipsen, T!

Saatchi dubblar Eurobestguldet

Har inte sett detta förrän nu: Saatchi fick ett extra guld under festandet efter Eurobest-galan häromsistens. Olle Nordells kommentar är väldigt, väldigt underhållande :)

Rarast men längst och mest kommenterad

I dag har Resumé haft redaktionskonferens. På listan stod diskussioner om vad vi gör bra, vad vi kan göra bättre, vad vi ska bevaka eller inte och en hel del annat. En väldigt typisk dagordning för en redaktionell konferens: nu är det upp till Viggo, Klara och Tobias i redaktionsledningen att det inte blir ett typiskt utfall av det hela också.

Mest intressant för mig var naturligtvis diskussionerna om vad vi borde bevaka mer och hur vi ska göra det. I mina ögon är yrkesrollen och framtiden nycklarna till mycket just nu. I takt med att både medie- och reklambranschen förändras, måste Resumé både skildra utvecklingen ur ett mänskligt likväl som affärsmässigt perspektiv, och skissa kartan över den föränderliga verkligheten.

Vissa ämnen är lätta att öka bevakningen av, andra svårare. Ibland handlar det om extremt simpla faktorer som kan bli ett problem. Till exempel, när reklam alltmer handlar om idéförmedling i sociala nätverk, hur berättar vi om det? Det är inte helt enkelt i text och ibland går det inte att bildsätta.

Kring allt detta behöver Resumé, i mina ögon, tänka nytt. Jag tror på en framåtriktad Resumé som granskar händelser, processer och skeenden, men också uppmärksammar forskning, teknikutveckling och annat som mer är information och "nytta" för läsaren än det är raka nyheter. En kombination av dagstidningens traditionella roll och tidskriftens dito, helt enkelt.

Bah! Självklarheter! Jaja, jag är en konventionell liten parvel som har fullt upp med att hänga med. Hur fan ska jag ha tid att tänka stort då?

En detalj i sammanhanget som dock väckte muntra kommentarer – även lätt sårade, hånfulla och tvivlande sådana – fanns i webbstatistiken. Den visade tydligt att min blogg, den här, är minst läst av alla bloggarna här på Resumé under året. Cirka 10 000 färre sidvisningar för Pers värld än för Linus & Klara, som startade typ en eller två månader senare (Claes och Viggos siffror är tio gånger större ...).

Å andra sidan: ni som läser den här bloggen ägnar i snitt hela 8,5 minuter per besök åt läsningen, vilket är mer än dubbelt upp mot övriga bloggar. Dessutom har jag konstaterat att det kommenteras friskare här än på de övriga bloggarna.

Rarast, men längst och mest kommenterad. Det lever jag gott på :)

Det är dags att acceptera nätet

Vi har i dag levt med webben i cirka 15 år. De senaste åren har den blivit allt viktigare och en alltmer naturlig del av människors vardag.

Så nu tycker jag det är dags, dags att lägga titlarna åt sidan. Dags att se webben, internet, för vad det är och helt enkelt avdramatisera det hela lite grann.

Webben är helt enkelt precis samma sak som världen i övrigt, på ett lite annat plan. Webben / internet är inte en annonskanal, det är en miljö där flera kanaler existerar parallellt – precis som i vår fysiska verklighet. Människorna på webben är desamma som i den fysiska världen, bredden av åsikter, personligheter etcetera är desamma som i den vanliga världen, möjligheterna och problemen motsvarar i hög grad dem som finns i den fysiska världen.

Webben/internet är inte identiskt med den fysiska världen, men de två har fler likheter än skillnader. De omfattas inte av samma (natur-)lagar, men har ungefär motsvarande brister och fördelar. Ett simpelt exemel: det är billigt att publicera sig på webben, men svårt att få läsare. I fysiska världen (lite) tvärt om.

Förklaringen är att båda planen, det fysiska och digitala, befolkas av människor, och det är de som styr vår uppfattning om båda världarna. Världen existerar i våra hjärnor mer än utanför.

Innebörder: du kan plagiera – nästan – allt i den fysiska världen till webben. Människor agerar – nästan – likadant på webben som i verkliga världen (men den största skillnaden ligger i att de på webben gör vad de i verkligheten tänker).  Livet på webben är lika lätt – eller svårt – att begripa sig på som i  världen i övrigt. Och så vidare.

Går det att avmystifera webben, så skulle det innebära ett enklare liv för många som arbetar med kommunikation. Om webben / internet inlemmades som en självklarhet i människors tankebanor snarare än i medieplanen, skulle en och annan omväg kunna undvikas.

Målet? Att "reklambyrå", "designbyrå", "dr-byrå" etc ska vara tillräckliga beteckningar, att de agerar i olika kanaler ska vara så självklart att det inte behöver förtydligas.

Webben är helt enkelt verklighet. 'Nuff said.