Det är kärnorna i Äpplet som säkrar återväxten

”So we need to be true to who we are. And remember what’s really important to us. That’s what’s going to keep Apple, Apple: is if we keep us, us.” Citatet är från Apples grundare Steve Jobs och det var hans röst som ekade över de församlade i Steve Jobs Theater i går när Apple höll lanseringsmässa.

Att det finns en stark personkult runt Jobs är förstås ingen nyhet, och kanske var han inte världens bästa företagsledare. Men jag tycker ändå att man bör lägga rätt stor vikt vid hur världens största företag väljer att öppna ett av sina viktigaste event på senare år. Apple gör det genom att fundera över sina rötter och sin värdegrund. Allt det som gör oss, oss.

Här kan vi konkurrera
Är det något som kommer att överleva, och få oss att överleva, en allt hårdare globaliserad konkurrens är det exakt just det vi måste hålla reda på: Vad är det som gör oss, oss. Och är det något många svenska företag kan konkurrera med är det ju vårt svenska arv av schyssta arbetsförhållanden, (hyfsat) jämlika arbetsplatser, relativt ohierarkiska företag och andra mjuka värden.

Värdegrunden måste få ökad status
Värdegrunden måste få komma till heders igen. Den har skämtats bort i så många år och behandlats med valhet från en stor mängd företag. Kanske mest för att man har varit osäker på nyttan och inte riktigt insett värdet i det. Det är dags att uppgradera företagets själ och inse att Steve Jobs faktiskt hade förstått något väsentligt. Något som gör att världens största företag i dag pratar med sina kunder om varför deras medarbetare ska vilja gå till jobbet i morgon.

Det är kärnorna i Äpplet som säkrar återväxten.

/@jmjobring som idag har denna lista i lurarna.

 

De stora konsultbolagen har förstått – digitaliseringen förändrar allt

Trenden att högprofilerade globala konsultbolag köper digitala kommunikationsbyråer fortsätter nu när Deloitte köper Acne. I mina ögon är köpet ytterligare ett tecken på att digitaliseringen skär djupare än vad vi kanske hade trott från början. Deloitte och de andra förstår att digitaliseringen inte är en isolerad företeelse, det är i högsta grad en affärskritisk del av affären.

Men egentligen är det inte bara ”digitaliseringen”. Kanske är det snarare följderna av digitaliseringen som ritar om hela den globala affärskartan.  Och egentligen är det inte något hokus pokus – om du inte utvecklar den digitala kundresan tappar du kunder. Svårare än så är det inte. Det kan många butiksägare och företagsledare vittna om, snart också en hel del andra företag som inte orkar följa med i utvecklingen.

Skogsbolagen i norr är ett bra exempel

För oss i norra Sverige betyder det till exempel att våra stolta bolag som verkar i skogsindustrin måste digitalisera allt från själva maskinerna och reservdelsflödena till kundupplevelserna och gränssnitten som möter förarna samt inom en räcka andra områden.

Deloitte och de andra konsultbolagen har sedan tidernas begynnelse byggt upp ett förtroende hos ledning och styrelserna hos sina kunder, något som nästan alla kommunikationsbyråer saknar.  Byråerna pratar med marknad eller kanske sälj, men sällan med ledningsgruppen och näst intill aldrig i styrelserummen.

Vad ska vi göra? Vi ringer affärskonsulterna!

När ledning och styrelse börjar inse att digitaliseringen kommer in i allt fler delar av företagen inser de att de måste agera på något sätt. Men många är fortfarande villrådiga över vad de ska göra. De lyfter då som vanligt luren och ringer in sina affärsrådgivare på Deloitte och liknande byråer. Deloittekonsulterna vet förstås vad som ska göras, men de har inte själva haft kunskapen, de har i sin tur lyft luren till sina vänner på den digitala byrån och sett hur pengarna har ramlat in där istället. Nu hamnar de där pengarna i den globala affärskonsultens ficka istället.

Det går att tolka det här positivt och negativt:

POSITIVT: De börjar gå upp för allt fler företag att digitaliseringen inte löses genom att ”vi finns ju på Facebook”. Det handlar om att möta ett helt förändrat kundbeteende som skär rakt genom hela verksamheten och i många fall påverkar hela kundresan från kommunikationen till själva säljtillfället och vidare in i eftermarknaden, för att inte tala om själva varumärkesbyggandet och mer komplexa processer som personal- och kundvård.

NEGATIVT: Konkurrensen från de globala affärskonsulterna som har en vass digital byrå i bakfickan blir mördande – vilka har uthållighet och finansiella muskler som de här mastodonterna? Och kundkontakter? Och bredd på erbjudandet? Får vi se en ny svans av byrådöd i bakvattnet av det här?

Jag är alltid positiv…

Jag tror att jag väljer att tolka det positivt. I varje fall för oss som arbetar med företagen snäppet under de globala drakarna. För oss tror jag det är positivt att kunskapen om digitaliseringens påverkan på affärerna sprids uppåt i organisationerna. De mindre bolagen sneglar ju gärna på de större. Om de ser att storbolagen plockar in de digitala byråerna allt längre in i affärerna borde de förstå att det finns en anledning till det. Eller?

/ @jmjobring som har dessa tio i lurarna idag.

 

 

 

 

 

 

 

Söker du mindre trängsel och högre trovärdighet?

Kanske var Microsoft ändå inte så fel ute? I mina ögon lät beskedet att Microsoft köpte Linkedin som att ett ganska tråkigt techbolag köpte en rätt medioker social plattform. Min farhåga då var att Microsoft skulle lyckas döda plattformen helt genom att integrera in Linkedin i Microsoft-träsket – tänk fasan över en slags Office-integrering där man gjorde om Linkedin till att bli social inloggningsportal till Microsoft. Typ.

Men sakta, sakta kanske vi ändå kan ana att Linkedin faktiskt blir bättre och bättre. De har våra CV:n, de har nu självstartande video, det kommer en integrerade kamera och de har något som är kanske den viktigaste valutan idag och alldeles säkert i morgon: Trovärdigheten. Linkedin har i princip hamnat helt utanför allt prat om ”fake news” och klickbeten.

En intressant artikel från Business Insider visar hur mycket vi litar på de olika sociala plattformarna, se grafiken nedan och läs artikeln här. De blå staplarna är Linkedin.

Linkedin ligger alltså högt i allt utom när det kommer till att själv dela material. Det är förstås plattformens stora svaghet, men kan ju å andra sidan betraktas som en riktig tillgång om du själv vill nå ut. Väljer du Linkedin för din postning är alltså konkurrensen mycket mindre och trovärdigheten större. Låter ju som paradiset, men det finns förstås en baksida,

Baksidan är att så få av de 500 miljoner användarna är där dagligen och vi tillbringar typ två minuter på sajten jämfört med runt 50 minuter på Facebook (siffrorna kommer från samma Business Insider-artikel som ovan).

Sammanfattningsvis kan vi se att Microsoft ännu inte har förstört Linkedin, snarare tvärtom, men de har å andra sidan inte heller lyckats få igång annonsdelen av plattformen – den är fortfarande ljusår bakom Facebooks. Linkedin har stor trovärdighet och få som postar vilket gör den till en given plattform för dina företagspostningar, men den har å andra sidan klart färre användare som tillbringar mindre tid där än de stora plattformarna.

/ @jmjobring som finslipar manuset till tredje delen om Katja Lyss och lyssnar på de här låtarna för att vakna till efter sommaren.

 

 

Ett osunt gränslöst förhållande

Jag har under våren gjort ett antal videokrönikor åt ett förlag som gör undervisningsmaterial åt nyinflyttade svenskar. Jag har bland annat pratat om källkritik i traditionella medier och om hur man ska uppträda på nätet, men även försökt förklara hur man kan vara källkritiks när man tittar på bloggare, sociala medie-profiler, vloggare och andra influencers. Det är inte så lätt.

När vlogprofilen Jon Olsson hyllar RedBull som sponsor i någon av sina dagboksvideor i sin egen kanal är det inte reklammärkt. När Therese Lindgren berättar om sin egen kollektion har hon faktiskt i titeln på videon skrivit (i samarbete med CCS Healthcare), men i övrigt är det svårt att veta om det är reklam eller helt enkelt bara Therese som i sin egen kanal berättar om sina egna produkter. Och varför inte? Coca Cola visar ju sina egna produkter i sin egen kanal Coke TV, inte mycket reklammärkning där heller.

Jon Olsson har för övrigt en egen serie av skidväskor. De visar han upp i ett avsnitt han kallar ”What I do for a living”. Han berättar helt enkelt vad han gör på dagarna, förutom att åka skidor och vlogga. Är det reklam?

Samtidigt skriver Hanna Wedin på annan plats här på Resumé från Cannes om att det bara är en tidsfråga innan en influencers vinner ett Lejon i Cannes. Hanna skriver att varumärken inte har en chans att bygga upp en egen kanal och: ”Det som istället kommer hända är att varumärken får göra all sin marknadsföring i kanaler man inte själva äger.”.

Jag kan nog tycka att Hanna Wedin tar i lite väl mycket och att vissa varumärken nog ändå kanske kan fortsätta bygga sina egna kanaler, men om vi fullföljer hennes tanke så är det ju gänget Olsson och Lindgren vi får hänga med om vi vill nå ut. Men hur ska mottagarna då veta vad som är reklam och inte?

Missförstå mig inte här. Jag tycker att Olsson och Lindgren är grymt duktiga influencer och riktiga kommunikationsproffs. De vet exakt vad deras publik vill ha. De gör ju exakt det vi alla predikar hela tiden – du måste leva ditt varumärke och veta vad det står för.  Det är väldigt få varumärken där ute som kan säga det. Tyvärr.

Och vi som arbetar med kommunikation kan i princip tycka vad vi vill om utvecklingen. Reklamombudsmannen också. Och Konsumentverket. Och Sveriges Tidskrifter. Och Tidningsutgivarna. Och IAB. Kanske även journalisterna. Och de flesta andra som tidigare har försökt hålla en gräns mellan det köpta och det ”redaktionella”. Ska vi bara ge upp?

Eller är det kanske helt enkelt upp till oss som arbetar med det här att ge vettiga råd till våra kunder, så att de inser vikten av att skilja på reklam och redaktionellt? Spoons marknadschef, Björn Owen Glad, funderar runt samma ämne då det gäller native advertising; när ska annonsörer och publicister kunna straffas för att de slösar med konsumenternas tid och sitt eget förtroende?”, läs mer här.

Jag har förstås inte svaret, men jag vet att gränslöst sällan är helt lyckat. Inte i några förhållanden. Och jag är rätt övertygad om att vi borde prata mer om den här gränslösheten för att hitta tillbaka till ett sunt förhållande mellan redaktionellt och reklam.

/@jmjobring som i sommar tänker lyssna på Oh Wonder och skriva på den sista delen i trilogin om Katja Lyss.

 

 

Vad söker vi på Wikipedia idag?

Wikipedia är en extremt viktig uppslagsbok och uppskattas idag vara den 6:e största webbplatsen i världen. Att ha koll på vad alla söker på där är förstås en bra temperaturmätare om du vill veta vad vi tänker på just nu. Vilket i förlängningen kan hjälpa dig att haka på dagsaktuella samtalsämnen, något vi alla vet är en guldgruva när vi skapar innehåll.

Så, vad är på agendan just i dag i Sverige? Här ser du vad vi söker på svenska delen av Wikipedia just idag. Du kan också se senaste månaden eller veckan eller kanske kolla vad som är på väg uppåt och nedåt, du hittar alla länkar i vänsternavigeringen. Där kan du även byta språk och t ex se vad som händer i Danmark, där den mest besökta Wikipedia-artikeln denna månad verkar vara Sveriges byer...

Mest besökt på den engelskspråkiga Wikipedia denna månad är Hyphen-minus, som man också kan undra över. Tvåan Darth Vader är kanske mer självklar då. Så där kan man hålla på och fundera över mänskligheten, men mest av allt kan det faktiskt hjälpa oss att förstå vad som är på gång just idag.

/ @jmjobring som sedan min intensivaste skrivperiod med romanen Köld har en hang up på Oh Wonder, som just nu släpper låtar från ett kommande album,  i natt kom High On Humans. Det är faktiskt rätt kul att se hur bandet arbetar med släppen, t ex har de släppt originaljudinspelningen som Josephine gjorde då hon kom på låten efter att ha pratat med okända på tunnelbanan.