Ett osunt gränslöst förhållande

Jag har under våren gjort ett antal videokrönikor åt ett förlag som gör undervisningsmaterial åt nyinflyttade svenskar. Jag har bland annat pratat om källkritik i traditionella medier och om hur man ska uppträda på nätet, men även försökt förklara hur man kan vara källkritiks när man tittar på bloggare, sociala medie-profiler, vloggare och andra influencers. Det är inte så lätt.

När vlogprofilen Jon Olsson hyllar RedBull som sponsor i någon av sina dagboksvideor i sin egen kanal är det inte reklammärkt. När Therese Lindgren berättar om sin egen kollektion har hon faktiskt i titeln på videon skrivit (i samarbete med CCS Healthcare), men i övrigt är det svårt att veta om det är reklam eller helt enkelt bara Therese som i sin egen kanal berättar om sina egna produkter. Och varför inte? Coca Cola visar ju sina egna produkter i sin egen kanal Coke TV, inte mycket reklammärkning där heller.

Jon Olsson har för övrigt en egen serie av skidväskor. De visar han upp i ett avsnitt han kallar ”What I do for a living”. Han berättar helt enkelt vad han gör på dagarna, förutom att åka skidor och vlogga. Är det reklam?

Samtidigt skriver Hanna Wedin på annan plats här på Resumé från Cannes om att det bara är en tidsfråga innan en influencers vinner ett Lejon i Cannes. Hanna skriver att varumärken inte har en chans att bygga upp en egen kanal och: ”Det som istället kommer hända är att varumärken får göra all sin marknadsföring i kanaler man inte själva äger.”.

Jag kan nog tycka att Hanna Wedin tar i lite väl mycket och att vissa varumärken nog ändå kanske kan fortsätta bygga sina egna kanaler, men om vi fullföljer hennes tanke så är det ju gänget Olsson och Lindgren vi får hänga med om vi vill nå ut. Men hur ska mottagarna då veta vad som är reklam och inte?

Missförstå mig inte här. Jag tycker att Olsson och Lindgren är grymt duktiga influencer och riktiga kommunikationsproffs. De vet exakt vad deras publik vill ha. De gör ju exakt det vi alla predikar hela tiden – du måste leva ditt varumärke och veta vad det står för.  Det är väldigt få varumärken där ute som kan säga det. Tyvärr.

Och vi som arbetar med kommunikation kan i princip tycka vad vi vill om utvecklingen. Reklamombudsmannen också. Och Konsumentverket. Och Sveriges Tidskrifter. Och Tidningsutgivarna. Och IAB. Kanske även journalisterna. Och de flesta andra som tidigare har försökt hålla en gräns mellan det köpta och det ”redaktionella”. Ska vi bara ge upp?

Eller är det kanske helt enkelt upp till oss som arbetar med det här att ge vettiga råd till våra kunder, så att de inser vikten av att skilja på reklam och redaktionellt? Spoons marknadschef, Björn Owen Glad, funderar runt samma ämne då det gäller native advertising; när ska annonsörer och publicister kunna straffas för att de slösar med konsumenternas tid och sitt eget förtroende?”, läs mer här.

Jag har förstås inte svaret, men jag vet att gränslöst sällan är helt lyckat. Inte i några förhållanden. Och jag är rätt övertygad om att vi borde prata mer om den här gränslösheten för att hitta tillbaka till ett sunt förhållande mellan redaktionellt och reklam.

/@jmjobring som i sommar tänker lyssna på Oh Wonder och skriva på den sista delen i trilogin om Katja Lyss.

 

 

Vad söker vi på Wikipedia idag?

Wikipedia är en extremt viktig uppslagsbok och uppskattas idag vara den 6:e största webbplatsen i världen. Att ha koll på vad alla söker på där är förstås en bra temperaturmätare om du vill veta vad vi tänker på just nu. Vilket i förlängningen kan hjälpa dig att haka på dagsaktuella samtalsämnen, något vi alla vet är en guldgruva när vi skapar innehåll.

Så, vad är på agendan just i dag i Sverige? Här ser du vad vi söker på svenska delen av Wikipedia just idag. Du kan också se senaste månaden eller veckan eller kanske kolla vad som är på väg uppåt och nedåt, du hittar alla länkar i vänsternavigeringen. Där kan du även byta språk och t ex se vad som händer i Danmark, där den mest besökta Wikipedia-artikeln denna månad verkar vara Sveriges byer...

Mest besökt på den engelskspråkiga Wikipedia denna månad är Hyphen-minus, som man också kan undra över. Tvåan Darth Vader är kanske mer självklar då. Så där kan man hålla på och fundera över mänskligheten, men mest av allt kan det faktiskt hjälpa oss att förstå vad som är på gång just idag.

/ @jmjobring som sedan min intensivaste skrivperiod med romanen Köld har en hang up på Oh Wonder, som just nu släpper låtar från ett kommande album,  i natt kom High On Humans. Det är faktiskt rätt kul att se hur bandet arbetar med släppen, t ex har de släppt originaljudinspelningen som Josephine gjorde då hon kom på låten efter att ha pratat med okända på tunnelbanan.

 

PR-världen är rund

Precis hemkommen från möte med vårt globala nätverk Global Com på Mallorca och man är så där uppfylld som man är när man får träffa entusiastiska kollegor från hela världen. Det man slås av är att vår bransch faktiskt är rätt homogen, oavsett om du verkar i USA, UK eller Umeå är utmaningarna och möjligheterna de samma hos kunderna och kundernas kunder.


Global Com består av cirka 70 ägardrivna PR-byråer från hela världen.

Alla pratar i dag om att få kunderna att förstå att de måste ta några steg ut ur sin komfortzon för att nå framgång. Trängseln är enorm och när vi väl får uppmärksamhet försvinner den mycket fortare. Inga nyheter där inte.

Nyhet för mig däremot var att snabbväxande ekonomier i Asien, som Myanmar/Burma, betraktar Facebook som Internet. De letar inte information på Google utan söker efter i princip allting inne i Facebook. Och var det något som förenade i princip alla man pratade med (förutom kineserna…), var det hur dominerande Facebook faktiskt är. Även inom B2B. Vad Linkedin pysslar med är det få som förstår. Däremot är många av PR-byråerna nog fortfarande lite avvaktande och försiktiga runt annonsering på Facebook. I varje fall i vårt nätverk.


Strecken på kartan som beskriver hur nätverket hjälper varandra att skapa affärer över världen växer nu för Global Com.

Försiktiga var nätverkets byråer dock inte när de pratade om tillväxt och tillströmningen av kunder, det råder en hyfsad optimism i branschen runt om i världen. Många vittnar om att deras kunder ser PR som räddningen ut ur reklamtrötthetsträsket. Men alla pratar också om hur svår balansgången är när de traditionella medierna svajar och gränserna mellan redaktionellt och köpt blir suddigare och suddigare.

Och som en följd av det kanske, så var det påfallande många av byråvännerna som pratade om hur värderingsdriven PR snabbt vinner mark. I dessa tider av politisk oro tar företagen stafettpinnen för moral och etik. Och många gör det dessutom riktigt bra.

En annan sak som man slås av är hur långt fram Sverige fortfarande ligger när det kommer till kreativitet. Vi väcker fortfarande avund runt om i världen för den kreativitet som kommer från svenska byråer.  Så, det är väl bara att vi alla sträcker på oss och fortsätter på den inslagna vägen och ta vår kreativitet till resten av världen. Världen behöver oss.

/ @jmjobring som lyssnar på Kamasi Washingtons 13 minuter långa softjazziga låt Truth och borstar bort den sista sanden mellan tårna.

 

Budhas Kaffebar – hur man blir bäst i utkanten

Årets kaffebar enligt White Guide heter Budhas Kaffe och Rosteri och ligger i Lycksele. Nej, Lycksele är inte en stadsdel i någon av våra större städer utan en ort i Lappland med 8 532 invånare.

– Det ska kännas som hemma att komma hit, säger Budha Sutedja när jag träffar honom och säger att jag gärna vill skriva något om hans och livskamraten Katarina Johanssons kaffebar. För är det något vi kommunikationsarbetare avundas är det människor som kan bygga äkta varumärken från grunden. Vi möter ju ganska ofta de som vill ta genvägar och dopa sig till uppmärksamhet, vilket förstås ibland också måste vara marknadsföringens uppgift. Men så finns det de andra, de som ser långsiktigt och bygger från hjärtat. Det är lätt att tycka om dessa besatta själar.

IMG_6879

– Jag tävlar varje dag, mina kunder är mina domare, säger Budha och förklarar att han inte är intresserad att delta i en tävling där kaffesmaken ska bedömas. Det är upplevelsen som är det viktigaste.

Det är också därför Budha tar sig in i en kommunikationsblogg. Det fysiska mötet och den trevliga upplevelsen har förvisso gett honom ungefär tre gånger så många följare på Instagram jämfört med Lycksele kommun, men för Budha är den absolut viktigaste marknadsföringskanalen själva kaféet. Han pratar fort och mycket om att kaffet är hans drog – jag är en legal dealer  – och han försöker helt enkelt få Lyckseleborna och alla andra besökare att fastna för hans drog. Han vill få dem att känna skillnad på olika sorters kaffe och lära dem mer om den svarta drycken. Han låter upplevelsen bli kommunikationen, och det har alltså räckt ändå in i White Guide, trots (eller kanske tack vare) att hans livsverk finns drygt 70 mil från Stureplan.

– De där domarna i Stockholm är inte mina kunder, det är inte viktigt för mig om de tycker om mitt kaffe eller inte, därför är det här priset så roligt. Det handlar inte om kaffets smak, det handlar om bemötandet, om upplevelsen. Jag har en mission att lära folk att älska kaffe och brukar säga att Lycksele har långt fler kaffeälskare per invånare än något annan stad i Sverige, vi brädar lätt alla hipsters där nere i storstan.

Budha och Katarina bevisar återigen att allt kommunicerar – det handlar inte om det vi säger utan om det vi gör. Testa själv om du har vägarna förbi Lycksele.

@jmjobring som förstås lyssnar på One More Cup Of Coffe med The White Stripes.

 

Rörligt omslag på Facebook-sidan

Vissa sidor verkar just nu ha möjlighet att lägga till en film som omslagsbild på sin Facebook-sida. Men långt ifrån alla – jag kan se den på 1 av de cirka 30 sidor jag har åtkomst till, så det verkar inte ha rullats ut särskilt brett ännu. Men gå in och kika om du har det, se nedan. Kul möjlighet som blir spännande att följa hur den utvecklas!

Skärmavbild 2017-05-04 kl. 09.31.14 (kopia)

Rörlig omslagsbild är förstås helt i linje med Facebooks ambition att öka mängden rörligt på sin plattform. Frågan är vad som är hönan och ägget i det här? Drivs utvecklingen av att vi som användare vill kommunicera mer med rörligt eller är det plattformarna som vill att vi ska kommunicera mer rörligt? Förmodligen är det en kombination, vi får bättre verktyg att göra rörligt material och vi blir alltmer vana vid att ta till oss rörlig kommunikation. Vi har också på senaste tiden sett hur mängden reklam i det rörliga materialet har ökat avsevärt genom att filmer på Facebook nu har en reklamfilm i början av klippet. Och där ser vi nog kanske den absolut viktigaste drivkraften – de sociala plattformarna vill åt de relativt stora reklampengarna som fortfarande landar i de traditionella tv-kanalerna.

quartely_facebook

I natt släppte också Facebook sin kvartalsrapport och siffrorna var, som vanligt, urstarka. Snart har Facebook 2 miljarder användare per månad och Instagram 700 miljoner. Ett hyfsat nätverk att sprida sina reklamfilmer på, jämfört med att köpa in sig i oräkneliga tv-kanaler, så nog borde de har ganska goda förutsättningar att fortsätta plocka annonspengar från mer traditionella kanaler.

/ @jmjobring som på årsdagen av Olles bortgång lyssnar på fantastiska öppningsspåret på debuten från 1993, som dessutom kan fungera som fond till inlägget ovan: Hur lång kan det gå?